It's time the tale were told

Jag har bytt blogg igen! Nu får ni besöka mig på http://annaeliasson.wordpress.com/

Idag kommer Helena hit, weeo! Det ska bli kul att turista lite, det var länge sen jag var inne i stan och glodde på allt gammalt. Jag och Gabriel håller oss mest i Prati just nu, lagar mat, bakar, njuter av solen och kollar en hel del på The Wire. I söndags såg vi Contagion, som de otroligt nog visar på orginalspråk här. Den var helt okej, men med världens konstigaste slut. Annars så har det inte hänt så mycket i det Romerska hushållet, vi har mest laddat för två veckors besök. Städat, handlat och tvättat. Inte så kul, men det är skönt när det är rent. Det blir skitigt så jäkla fort här, dammråttor stora som taxar efter bara en vecka. Dessutom har jag noterat att det bor ödlor i trappuppgängen. De är väl bättre än kackerlackor, men jag skulle inte vilja ha en sån i köket ändå.



Såhär ser de ut ungefär. De är väl here for the food antar jag. De kan gärna få äta upp mina malar, silverfiskar och annat mysigt som verkar tro att de får bo här. Jag undrar om inte mycket av ohyran kommer från alla duvor som brukar sitta utanför vårt fönster. Det är dum jävla kärring som matar dom nere på gatan, så efter sitt skorvmål sitter de här utanför och tvättar sig. Ibland hittar jag duvfjädrar inomhus, hur äckligt som helst. Om vi skulle bo kvar här skulle jag nog köpa råttgift eller ståltråd eller nåt och ha utanför fönstret.

Det som är bra med Rom är i stort sett allt. Här kommer ett litet urval
- Man kan hitta en helt okej flaska vin för under två euro i de allra flesta affärer.
- Man är vid medelhavet på under två timmar om andan skulle falla på.
- Man kan gå nästan överallt.
- Solen skiner varje dag under sommaren och det är fortfarande över 30 grader halvvägs in i september.
- Man får nästan alltid en skål med chips eller liknande när man beställer nåt att dricka och mellan sex och åtta har de alltid aperitvio, en lyxigare variant av after work.
- Världens godaste espresso är aldrig långt borta och kostar sällan mer än en euro.
- Maten behöver jag väl knappast nämna. Gudomlig.
- Kollektivtrafiken är sjukt billig, ett månadskort kostar 30 euro, och med det kan man ta sig till havet eller till medeltida byar i bergen.

Vi skulle ha åkt till havet idag, men vi försov oss och sedan vaknade båda på fel sida så vi tappade lusten båda två. Så jävla onödigt. Imorgon kan vi inte åka för då ska Selvaggia komma hit och hämta upp den sista hyran (gny) och sedan börjar besökarna trilla in. Så det blir väl inget mer badande i medelhavet för mig.

Nu när allting är klappat och klart med återkomst till Sverige (årets överdrift - ingenting är vare sig klappat eller klart, det enda som är gjort är att köpa flygbiljetterna) så kan jag börja få distans till Rom och Italien. Vad som är bra, vad som är dåligt.

Jag ogillar att oavsett hur bra italienska man pratar och hur länge man har bott här så antar alla italienare att man är turist bara för att man pratar svensk sins emellan. Det är ju inte så farligt i sig, om det inte också innebar att alla försöker blåsa en.

Till exempel när man sitter på en bar och tror att ölen kostar 1,50 eftersom det står att den kostar 1,50. Sedan får man in notan och ser de tar hela tre euro per öl. Man får förklarat för sig att 1,50-priset bara är om man tar med sig ölen, vill man ha ett bord så kostar det det dubbla. Det hade varit okej om vi inte hade varit tvugna att själva gå och hämta ölen i deras kylskåp och varken fick glas eller något att tugga på.

Eller som den gången vi skulle köpa en avloppsrensare och till slut hade hittat en i en liten affär. 6,30 visade prislappen. 11,40 sa tanten i kassan. När vi ifrågasatte priset blev hon ett frågetecken - "prislapp, vilken prislapp?" och givetvis var prislappen spårlöst försvunnen och vi tvingades betala det dubbla eftersom det var enda affären i hela Rom som hade en avloppsrensare och det var panikstopp i vår dusch.

Det som är bra med Rom - och det är mycket - ska jag ta i ett kommande inlägg.

Jag höll på att förstöra mitt finger förut när jag städade köket. Jag skulle flytta på en mystisk gul flaska som var i vägen under diskhon. Det visade sig att den inhöll något otroligt starkt frätande ämne som reagerar med vatten. Som tur var hade jag disktrasan i handen, annars hade min blöta hand sett ut som disktrasan göra nu; det vill säga med ett gigantiskt hål i mitten. Det bara började fräsa och sedan gjorde skitont på mitt långfinger. Det syns inte ens nåt nu, men det bränner och svider som fan. Jag skulle bara flytta på flaskjävlen, det måste ha varit gammalt torkat medel på korken. Vem fan har såna farligheter hemma? Jag längtar tills vi bor i Sverige igen, när allting som finns i lägenheten är mitt.



Såhär ser alltså inte min hand ut nu. Denna bild hittade jag på Seven Holey Wonders of the World. Haha. Eller inte.

Det gjorde jag idag, eller inatt om man ska vara noga (och det ska man). Det märks att Romarnas semester är över. Först och främst så har den amerikanska baren öppnat igen, vilket betyder ölbröl fram till två när baren stänger, sedan fyllebråk och annat tjafs tills det sista fyllot har slutat gapa för sina lungors fulla kraft och ragglat hemåt. Det betyder också tutningar från 06.00, billarm (åh billarmen - snart går jag ut med en slägga och slår sönder alla bilar på gatan, så att ni har en jävla anledning att låta!), sopbilar, amubulanser, tunga brötiga lastbilar och allt annat kul man kan ägna sig åt klockan fem på morgonen en tisdag.

Jag vaknade alltså klockan fem av ett billarm. Först trodde jag att det var brandlarmet, för det kändes som att oljudet var inuti mitt huvud, så jag blev skiträdd. Sedan insåg jag vad det var, och då blev jag arg istället. Sedan upptäckte jag att Gabriel inte låg brevid mig och blev orolig igen, men det visade sig bara att han struntat i att gå och lägga sig, vilket gjorde mig irriterad igen och sedan gick billarmet igång igen och då var det kört. Så jag gick upp, satte på kaffe, startade Tomb Raider och drog en djup suck. Precis när jag skulle ta min första klunk kaffe hänger sig spel-fanskapet. Jag håller på att kasta ut datorn genom fönstret, men hejdar mig i sista sekunden och skriver det här inlägget istället.

Nu blev det kanske lite konstig stämmning här va. Så jag lättar upp allting med en glad nyhet: Helena kommer hit och hälsar på! När jag fick reda på det blev jag såhär glad:

En sån här hund ska jag och Gabriel ha:



Och såndana här kläder ska den ha hela tiden:



En Welsh Corgi Pembroke, närmare bestämt. Den är så jävla söt och dessutom snäll och skäller adlrig, så det är ju perfekt för oss. Jag kan inte fatta att jag lyckats få med mig Gabriel på det här (det är dessutom mest hans idé!), när jag träffade honom hatade han alla djur.

När vi kom hem igår fick vi oss en trevlig överraskning: malar. I garderoben, i sovrummet, köket, badrummet, överallt. De tyckte tydligen att det var okej för dem att flytta in hit när vi var borta. Jag orkar inte... Har lagt min ulltröja i frysen, och ska nu ge mig på projektet att tvätta alla mina kläder i vår lilla, lilla tvättmaskin.

Så det blir inget strandbesök idag, som vi hade tänkt. Jag måste bli av med malen, det bara kryper i mig när jag tänker på det. Ska leta reda på något starkt jävla medel som tar död på de jävlarna och köpa cederträ och ha överallt.

(Där var vi visst inte riktigt överens, jag och Gabriel. Stranden eller malslagsmål? De äter mina kläder!)

Right. Tillbaka i Rom. Resan gick bra, förutom en vansinnigt dysfunktionell familj som jag inte vågar skriva vad jag ville göra med efter hela Takida-grejen. Men det var inget vackert i alla fall. Här är några tips i alla fall:
- Har man ett tjockt barn; låt honom inte sparka framförvarande person i ryggen hela tiden.
- Har man ett annat äckligt barn med äckligt hår som inte kan äta utan att räcka ut tungan; sälj det.
- Luktar man själv svett och ställer sig upp, sätter sig ner, rotar i bagaget, luktar lite mer svett eller trycker röven mot oskyldiga medpassagerare; ja, då finns det ingen räddning, utom möjligtvis rituellt självmord.

In other news så kan jag inte stava. Är nog trött. Ska kolla på Arrested Development nu och sedan somna som en liten, tjockt lycklig gris. Liksom lycklig på ett tjockt vis.

Idag är det, som GP, uttrycker det, "molnigt och något regn", medans det till kvällen blir "molnigt och en del regn". Och för en gångs skull håller SMHI vad de lovat, för visst är det en del regn ute. Sånt där riktigt jämngrått och ihållande regn också. I Rom är det 37 grader och sol. Jag vet inte vad jag föredrar. Man kan inte vara ute i något av vädren, men i Rom har man en malande skuldkänsla om att man nog, egentligen, borde ta vara på det fina vädret. Å andra sidan, i regn-Sverige, har man en krypande ångest om att sommaren är slut och det här var allt vi fick.

Fast eftersom jag lever varje dag med lockigt hår så måste jag nog ändå välja hysteri-värme framför fuktigt regn, annars ser mitt hår alltför snart ut som Phil Spectors:

Varför får man inte lyssna på Spotify längre? Jag hade ett premiumkonto där ganska länge, men sa nyligen upp det eftersom jag typ aldrig lyssnar på spotify längre. Dagen efter så återupptäckte jag det förstås och nu lyssnar jag på musik där varje dag. Men tydligen får man inte lyssna på låtarna så många gånger man vill! Ren och skär ondska är vad det är. Så nu ska inte fattiga människor få lyssna på musik längre? Tack som fan. Tur att jag har min iPod med 20 000 låtar i.

Just nu skulle jag egentligen varit på bröllop och haft en fin klänning på mig och ätit lax med gräddsås. Men tyvärr tyckte min kropp att det var dags för lite sjukdom, så det blev inget med det. Så nu ligger jag hemma hos mamma och pappa och maratonkollar på första säsongen av Scrubs istället.

Jag saknar min Gabriel, han är alldeles för långt borta hela tiden. Det är så konstigt när vi är hemma i Sverige och hälsar på hos våra familjer, det blir ju att vi är åtta mil ifrån varandra hela tiden. (I vanliga fall är han alltid inom kramavstånd.) Jag gillar det inte.

Jag är totalt jetlaggad. I onsdags gick jag upp halv fyra, efter att ha somnat strax efter två, för att flyga till Sverige. Nu vill min kropp inte gå med på att det är dags att sova klockan tolv på natten, utan vill hellre ligga vaken till halv sju och vara en zombie resten av dagen. Så är det. Och jag som skulle ut och vända upp och ner på stan idag tillsammans med W. Fat chance, jag orkar inte ens tvätta håret.

Igår när jag åkte buss mellan GBG och THN var det en (ful) kille som började prata med mig. Först petade han på mig, eftersom jag lyssnade på musik, varvid jag tog av mig solglasögonen och tyckte att det var konstigt att jag ändå inte hörde honom. Sedan insåg jag strax att det inte var just solglasögonen som var problemet. Anyways, han var 22, pluggade till ... (wait for it) - ingenjör! Fat fucking surprise. Så jag drog min vanliga harang om att ja, jag pluggade till lärare, hoppade av, flyttade till London, jobbade som nanny, tröttnade, åkte hem, bilade genom USA, började plugga litteratur, tröttnade, hoppade av, flyttade till Rom, pluggade italienska, funderar på att flytta till Kalifornien och plugga till journalist and so on. Så, slutsatsen: jag är fan bäst. Jag har gjort allt jag nånsin har velat göra. Allting som jag har drömt om har jag gjort. Nu fattas bara en examen och ett sweet jobb så kan den här kakan kalla sig färdigbakad.



Maria, om du hittar en sånhär kan du väl ta med den till mig? Snääällaaa?

Solen skiner ute, Rom har stängt för sommaren och jag sitter inne och dricker bränt kaffe. Fast om en stund sak jag gå ut och promenera in till stan, kolla in Zara som har grym sommarrea nu och kanske äta en glass (om jag hinner innan den har smält bort).

Igår blev jag och Gabriel bjudna på middag av Selvaggia och Paolo. Vi var på en supermysig restaurang i Testaccio, med en terass och massa träd runt, det kändes verkligen inte som Rom. Tyvärr orkade jag knappt min gudomliga pizza för vi var dumma och åt oss mätta på antipasti. Sedan gick på ett modernt museum som hade nattöppet. De hade utställningar med Norsk och Italiensk modern design, väldigt coola grejer.

Nu ska jag stryka mina shorts och sedan ge mig ut i hettan.

Det regnar idag. Jag och Gabriel hade tänkt åka till en liten by vid havet som heter Anzio, men det sket sig. Jag vill gå på bio, men valet står mellan att se Harry Potter (för tredje gången) eller en cheesy dramafilm som heter The city of your final destination (den är förmodligen lika bra som den låter, och dessutom är den från 2009 så jag fattar inte varför de visar den på bio nu).

Annars vet jag inte. Tända ljus och mysa? Hyra film? Städa? Läsa? Näääääää. Det känns som november. Jag vill ha sol, vara i Anzio och äta skaldjur och utforska deras undervattensgrottor! Och det ska tydligen regna imorgon också. Det har varit dåligt väder ända sedan jag kom tillbaka från Sverige. Blåsigt, molnigt och kyligt. På kvällarna måste man liksom ha jacka på sig, och det är Italien i slutet av juli vi snackar om. Det ska vara så varmt att man inte kan andas.